Beroende är ett sekundärt problem skapat ur ett grundläggande problem.

Beroende är ett sekundärt problem skapat ur ett grundläggande problem.

Idag drivs beroendevården av en förutfattad mening att substansberoende skulle bero på substansens märkbara farmakologiska egenskaper, vilket gör att majoriteten - om inte all - fokus ligger på att eliminera substansbruket och förespråka avhållsamhet/nykterism.

Då ett vanligt underliggande lidande ofta är just socialt utanförskap så leder det till rekryteringskraft för sekulära föreningar som bygger på att finna samhörighet via Nykterism som också ofta leder till ett blint och oresonabelt Droghat.

Men i det fallet byter man blott beroende från substans till att förkasta sig själv och vara beroende av samhörigheten man finner i dessa organisationer/sekter/grupper.

Men med detta tankesätt så vill jag påstå att vi missar det faktum att beroendetillståndet grundar i och uppfattas att lindra ett underliggande lidande - substansbruket är därför blott en respons på detta lidande.

Det leder konsekvent till att människor vissa gånger inte ens söker vård, på grund av den påtvingade fokusen på själva symptomlindringen (substansbruket) som ofta involverar att man måste bevisa sin avhållsamhet med regelbundna saliv- och urin-test under flera månader.

Fokus bör således ligga på att först finna vad detta lidande grundar sig i och hur man kan tackla, samt lindra det lidandet i första hand - vilket då konsekvent leder till en självman och naturlig reducering i sunstansbruket då symptomlindring icke längre är nödvändig.

Detta betyder inte all beroendevård bygger på blind nykterism och samhörighet - men det finns dock fortfarande stora aktiva förbund, samt organisationer som bygger på detta arbetssätt fortfarande.

--

Varma hälsningar

Sebastian E Florentz

Samhällsdebattör